Matildas svar på tal

Bakgrund: På väg hem från pendeln, fredag natt, hittade Judas en shysst olåst dörr, på en igenväxt bakgård, bakom ett håligt staket. Tillsamman med Kevin gick vi på äventyr. Bakom den skyssta olåsta dörren, fanns en stor tom betong lokal (väljer att kalla det det för Judas blir arg om man säger "garage") I lokalen fanns fler shyssta dörrar, lite trasiga cyklar och helt random: en stol och ett bord, där det låg en gammal tidning, någonslags t-shirt och nåt mer. Bakom bordet var en stor symbol av nåt slag. As skummt. Den tomma betong lokalen var belägen under ett stort tegelhus, med igen spikade fönster. Det är viktigt att veta, så man får en kännsla för vad det va för slags hus.

Judas och Kevin har sagt: att jag grät, att jag skrek, att jag sprang ut och gnällde, att kevin fick blåmärken på sin arm för att jag höll i så hårt.

Jag vill säga: Jag tänker inte förneka att jag va rädd, men jag tänker ju inte stå kvar själv ute på gården. Alla vet att det är den ensame som dör först. Och jag blir inte modigare när det ända folk säger är "det här är precis som stand-by-me, där hittar dom ett lik" eller "känns det inte precis som en skräckfilm?" Men jag grät inte, skrek inte, sprang inte ut... okej jag gnällde lite. och jag kanske påpekade några gånger att det var dags att gå, och kanske försökte få alla att röra sig mot en av de shyssta dörrarna. Förövrigt höll jag bara i kevin för han hade ficklampan, och jag har dåligt mörkerseende. Och jag höll inte så hårt, jag är bara jävligt stark.